För min skull

Måndag, ca en vecka kvar tills våran familj blir större. En liten bebis, en ny familjemedlem att älska och ta hand om. Joel blir storebror. Vi blir tvåbarns föräldrar. Det är stort, det är en dröm och den är min.

På Onsdag ska jag och Martin ner till Göteborg igen, kanske får vi stanna kvar. Mina prover har blivit sämre så det är därför. Dom ville göra ett till UL och även att jag ska ligga med ctg över en längre stund. Vi får se vad som sägs. Men vi tar med grejer osv utifall att vi får stanna.

Dom senaste veckorna har jag hållt mig på min kant, ifrån många och hittat på saker för mig själv och med Martin och Joel. Det har varit väldigt skönt och behövligt. Det har varit för MIN skull. Jag kände mig så nere där ett tag över hela situationen med grav, stress och ångest. Så tillslut "låste" jag in mig. Det kanske är elakt att bara försvinna sådär. Men det är inte så att telefonen har gått varm åt mitt håll heller. Ingen som har frågat varför eller hur jag mår. Men som sagt, det har varit väldigt skönt och faktiskt befriande. Jag har inte känt mig stressad och att bara få umgås med min lilla familj och mig själv har varit så skönt. Det har varit en jobbig graviditet med oro, besöken på Östra och ångesten över att lämna Joel. Den senaste månaden har varit en av de bästa på jätte länge, och jag säger inte att jag inte älskar mina vänner. Men en pause ifrån livet utanför och att bara få vara med sin familj när det är jobbigt, det behövs.



Du är vår.. Kärlek!