Någon jag aldrig kommer glömma

Man måste väl inte skriva om någon som inte finns i livet längre?

Iallafall. Någon jag aldrig kommer glömma är min Pappa. Och det är väl egentligen ganska självklart. Man glömmer ju inte sin pappa. Men min pappa och jag har alltid haft något speciellt mellan oss. Han har ställt upp otroligt mycket för mig. Varit med mig på mina fotbollsträningar, matcher, cuper - you name it! Han har liksom alltid funnits vid min sida på något sätt. Verkligen varit delaktig i mina intressen, vilket nu var fotboll.

Jag tyckte alltid det var så mysigt när vi satt i bilen på väg hem ifrån borta matcherna, då stannade vi alltid och åt korv. Det låter inte som något märkvärdigt, men för mig var betydde det så himla mkt. Egentid med min pappa. Det är svårt att se han dålig nu. Han blir bara sämre och sämre. Jag önskar jag kunde göra något. Jag önskar jag kunde få honom tillbaka, som han var förut.

Min pappa är en av de finaste människorna jag vet. Det värmer mitt hjärta att Joel är så lik sin morfar. Joel Malkolm.

Jag älskar dig Pappa!