Tänk att det är 4 veckor sedan lilleman kom til världen, 4 veckor sedan jag låg där på operationsbordet och väntade. Plötsligt var han här, en fantastiskt känsla när man hörde hans skrik för första gången. Han var så fin, så perfekt. Och känslan när jag fick se att det var en kille, åh min lilla fina kille. En Joel, klart det var en Joel.
Nu ligger han i min famn och sover, (jag är bra på att göra 2 saker samtidigt;)). Jag beundrar honom, beundrar han söta mun, hans söta lilla näsa och hans mjuka huvudet som man kan stryka emot sin kind flera ggr per dag. Det finns inget lenare än bebishud.
Att bli mamma var precis som jag trott fast 1000 ggr bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar