läkarbesök

Igår var det en jobbig dag, Joel tjötade hål i huvudet på mig med gnäll och krångel. Egentligen var det inte vidare jobbigt men det kändes i kroppen. Sen krånglade han vid lunchen som han gjort i några dagar, jag blev frustrerad och kände mig som världens sämsta mamma. Vi åkte in till stan för att träffa Joels läkare, kan ju säga att jag inte var så sugen efter en "jobbig" förmiddag. MEN vilken tur att vi åkte, världens goaste läkare. Hon gav mig så mkt beröm och utvärderade Joel. Hon sa att det märks att han testar mig och vilket humör, han är envis och temperamentsfull. Inte så att han är tjurig eller arg, men han vill SÅ SÅ mkt. Hon sa precis som våran bvc att han vill så mycket att han inte vet vart han ska göra av allt. Hon tyckte nog att han var lite intressant för hon ville gärna se hur han satt och hon sa även att hon inte trodde det skulle dröja länge innan han ålade sig fram.

Hon tyckte jag skulle stå på mig med maten och inte låta han vinna. För vi har kommit så långt, inte gå tillbaka till början men kanske backa ett steg. Hon tyckte även det var okej att vi började med gröten som är ifrån 6 månader, banangröt blev det. Och det var en höjdare, idag gapade han och ville verkligen ha. Jag ska nog pröva att laga egen mat till honom för att se om han tycker det är godare.

Annars tyckte hon jag var en väldigt klok och förståndig mamma som hade svaret på mina egna frågor. Det var väldigt skönt att få lite beröm och känna att jag gjort rätt med maten och tänkt rätt!

Idag har Joel varit en PAIN IN THE ASS!!!!!!!! Så jävla jobbig rent ut sagt, vill ha min uppmärksamhet HELA tiden och vill sitta mitt knä och äta sin lunch och nu gröten. Så fick det bli. Men jag förstår honom, det är mycket för honom nu. På bara ett par dagar har han lärt sig

* Vända sig ifrån rygg till mage
* Ligga på mage och leka med sina leksaker
* Förflytta leksaker mellan händerna
* Sträcka sig efter saker
* Ställa sig upp när man håller honom i händerna
* Han har hittat sina fötter
* Jag tycker mig också se ytterligare en tand
* Han plockar ur nappen ur munnen och stoppar in den själv

Jag har säkert missat något, försöker skriva samtidigt som jag underhåller Joel som gnäller hål i huvudet på mig ;)

Så det är inte konstigt om han är gnällig, dessutom tror jag han är i en utvecklingsfas när det gäller närhet. Idag började han nästan gråta när min mamma och pappa pratade med honom, samma igår med läkaren. Han brukar älska när andra människor pratar med honom, han ler alltid då. Men nu är han lite mer osäker och vill helst vara i mammas knä. Lilla prinsen, du är bara bebis!