Sofias änglar ikväll, jag blev så berörd. Vilken människa. Jag kände igen mig så mycket i deras situation. Speciellt när ena dottern sa att det är tråkigt eftersom dom inte kan hitta på sådant som andra kan med sina föräldrar pga att han är sjuk. Både mina föräldrar är sjuka, det blev dom när jag var 16år. Inget har varit sig likt sen dess. Dom behöver hjälp mest hela tiden, vi kan inte göra sådant som andra kan. Jag kommer aldrig kunna lämna Joel hos dom, det känns så ledsamt. Varken min mamma eller pappa kommer kunna "leka" med Joel eller lyfta upp honom. Det är precis så dom kommer klara av att krama honom.
Vi har drabbats av mycket sorg och sjukdomar i våran familj. Att se pappan i sofias änglar, att se hans tårar. Det gjorde ont i mig, för även om jag visste det innan så kom det fram på ett annat sätt nu att det är precis så min pappa har det.
Vissa drabbas inte av något, medans andra drabbas av allt.
Jag blev också berörd, kunde inte hålla tillbaka tårarna. Tycker pappan verkade så mysig och ville verkligen göra sitt bästa för barnen.
SvaraRaderaOch så har det säkert varit för dina föräldrar också.De har säkert tänkt och oroat sig mer för dig än vad du vet om.
Men du har haft tur med. Och det tror jag inte att man glömmer när man gått i dina skor.