söndag 20 mars 2011
Du och jag
Saknar egentid med dig Haley!
Önskar jag hade mer ork på kvällarna. Men det har jag inte, jag orkar helt enkelt inte ge mig ut själv på en långis. Ibland orkar jag. Men oftast vill jag bara mysa med Martin och slappa i soffan när Joel väl somnat. Hon får ju sina långpromenader på dagarna, men det blir ju inte som förr! Åh Haley. Min Paily.
Imorgon ska vi iallafall på informations möte på Borås brukshundklubb, vi ska börja spårkurs. Det ska bli så roligt, Haley kommer älska det. Hon är suverän när det kommer till att jobba med nosen.
Jag tycker det är viktigt när man skaffar barn och har hund, att man inte glömmer av hunden. Jag försöker verkligen ge Haley sitt, och det är jobbigt med hund och barn, men jag har ju valt det. Skulle ALDRIG omplacera Haley. Hon är mitt hjärta..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fina ni är, roligt med spårkurs, kan ni behöva :-) Göra lite roliga saker ihop! Jag är glad att vi omplacerade våran hund för det skulle inte finnas en chans att jag skulle orkat med båda delarna, sådan damphund får man leta efter. Fick han inte den stimulering han krävde så klättrade han på väggarna på studs och blev helt omöjlig. Dock omplacerade vi honom av annan orsak, för han var så flockbetedd - och fler hundar var vi inte direkt sugna på o skaffa. Nu är vår hund adopterad av Mileons farföräldrar där han trivs ypperligt. La ut någon bild på honom i Februari tror jag.
SvaraRaderaProfylac? Ja, det kanske är värt o testa men behöver ju läkare till hjälp för att sedan kunna få det på recept - blir ju snordyrt o köra utan. Här är det verkligen inte någon brådska med någonting utan "allt växer bort". Suck!
Kom av en slump in på din blogg. Vi har en liten hund som är snart 6 år och en liten bebis i magen. Jag har länge gått o funderat på hur det kommer förändra vardagen för hunden. Hon betyder väldigt, väldigt mycket för oss och jag kommer verkligen göra ALLT för att det inte ska bli så stor förändring för henne, vad det gäller promenader, lek, kel o gos, som hon är så van vid. Jag blir ledsen när jag hör folk som omplacerar eller t om avlivar sina hundar för att de inte "passar in" längre i familjen. Jag kan förstå att vissa inte får tiden att gå ihop, men för mig finns inte det. Jag får väl vara trött och helt slut i några år ;) Det skulle vara kul och höra lite hur du upplevde det. Nice blogg föresten :)
SvaraRadera