Jag kan inte påstå att jag njutit av graviditeten. Dom första 30 veckorna var faktiskt riktigt jobbiga. Inte fysiskt men psykiskt. Allas tjat om min mage och hur liten jag var. Det tog på mig, jag kunde inte njuta alls. När jag var själv så myste jag, och sparkarna var underbara. Just att alla trodde dom kunde säga vad som helst till mig det drog ner mig. Så fort jag träffade någon så visste jag att snart kommer det, snart kommenterar dom magen. Och visst gjorde dom. Åhhh så liten den är, syns ju knappt. Och där var jag så stolt över min mage och tyckte att den var stor. Det har blivit bättre och folk säger inte så mycket längre. Om någon frågar när jag ska ha så vet jag att dom tappar hakan när jag säger i december. Men nu är jag mer förberedd och tar inte åt mig på samma sätt. Det är bara tröttsamt. Men sedan vecka 30 har jag njutit mer, och längat på ett annat sätt. Sedan dess har jag mått bra på alla sätt. Visst ryggen värker, magen spänner och det är tyngre att andas. Under promenaden igår stannade till och med Haley upp och tittade på mig, jag flåsade som om jag sprungit ett jävla maraton. Dom senaste veckorna har jag kunnat njuta mer av att vara gravid, men jag glömmer inte dom första veckorna bara för det.
Vet ni, det är inte ofta det blir som man tänkt sig! Jag har alltid sagt att jag kommer älska att vara gravid, att jag skulle ha magen i vädret och bara stråla. Det blev inte riktigt så. Men, allting kommer vara värt det, och jag älskar min mage och pyret där inne. 7års fantastisk resa med Martin som jag älskar förbannat mkt, magen är resultatet av det. Och det är riktigt fint!
Jag älskar min mage och min nya kropp iallfall. 15 kilo tyngre, och tro mig, jag kommer inte sluta på +15kg. Det är inte över än :) 4 veckor kvar!
Du/ni är så fina! Riktigt tråkigt att läsa att dessa kommentarer förstört en del av gravidtetens "skimmer" för dig.
SvaraRaderaHar följt dig länge och tyckt att magen varit lagom på dig - du är ju inte heller så stor innan plusset, som en annan.
Jättefin, det är du med magen!! KRAM!
Vad bra skrivet!
SvaraRaderaJag kan känna igen mig i allt du skrivit. Fast jag fick hela tiden höra "GUD, vad stor du är! Du kommer ju att bli jättetjock. Har du två där inne!?"
Det tar något otroligt på psyket när man innerst inne känner sig fin och stolt, men alla andra får en att känna sig som något stort och groteskt!
Nu njuter jag av min mage och tycker att den är precis så stor som jag vill att den ska vara, och njuta gör du också helt rätt i! :)
Vilken fin mage :)
SvaraRaderaTycker de är kul att läsa din blogg, du skriver mycket bra grejer :) Kram