Allting blir inte som man tänkt sig

Grå och trist, så känns den här Fredagen och den har precis börjat. Jag känner mig ledsen, besviken och fundersam. Jag funderar jätte mycket på det här med kejsarsnitt och hur jag ska få det till att bli lika fantastiskt som en vanlig födsel. Jag vill så gärna kämpa för att få ut pyret, tillsammans med Martin. Nu kommer jag förmodligen ligga på en säng, medveteten om att pyret strax är här, utan att kämpa. Plötsligt sträcker dom fram bebis och hur ska jag få just det ögonblicket till att bli lika fantastiskt som en vaginal födsel? Dom ska sy ihop mig och jag kommer förmodligen ha förbannanat ont och dessutom stanna längre på sjukhuset och jag ser själva upplevelsen framför mig som smärtsam och inte mäktig alls. Otroligt negativt, jag vet. Men just nu är jag bara så besviken och kejsarsnitt har inte ens varit i mina tankar egentligen. Jag har verkligen sett fram emot förlossningen och tyckt att det ska bli så häftig att föda, värkarna och det som hör till. Nu finns det fortfarande en chans till det, men den är inte så stor. Torsdagen den 18:e tas beslut om det blir vändningförsök eller inte, och då mäter dom bebis igen. Ville så gärna att pyret skulle väga iaf över 2000gram. Men är fortfarande så liten. Det har blivit så mkt att ta in på så kort tid. Sen ska jag inte klaga för pyret mår bra, men självklart tänker jag att pyret kanske är liten av en anledning. Det är inte onaturligt att oroa sig och bli ledsen. Så det tänker jag inte ursäkta mig för. Nu ska jag ta en promenad med Haley.