Idag har det varit full rulle, jobbat, gått långis med Haley och köpt present till mamma som fyller år på Måndag. Vädret idag är verkligen underbart, sol och kallt. Perfekt promenad väder! Nu ska jag strax iväg på gympan, det känns som jag inte kommer fortsätta så länge till. Inte för att kroppen säger nej utan mer att jag känner att jag inte får ut så mycket av det som jag vill. Vi får se hur jag gör!
Martin är verkligen ett stort stöd i graviditeten, han tycker också det är tröttsamt med alla som är "negativa" runt omkring oss. Vi vet att dom inte tänker på det eller menar något illa men det är fruktansvärt frustrerande och vi tror både 2 att det är det som bidragit till att jag inte känner så stor "glädje" längre. Jag har ifrån början fått höra hur liten jag är, och hur jobbigt allting kommer bli. Passa på att gör det nu för det får du inte göra sen, vila, bla bla. Det är otroligt jobbigt att höra sådant när man själv kände att man äntigen fått en liten kula, eller när jag mår så himla bra som jag gör. Varför ska jag vila hela dagarna när jag mår som vanligt? Det är ju bättre att röra på sig, om man kan! Varför ska jag förbereda mig på att inte få sova något på nätterna när vårat barn kanske kommer sova jätte bra? Både jag och Martin har sagt att vi vill ta allting som det kommer, får bebis kolik så tar vi det då, kan jag bara vila på dagen så får jag göra det. Det ORDNAR sig! Tänk om alla som är på en kunde förstå hur mycket skada det egentligen gör. Tex, jag går snart på havandeskap, jag är lite orolig för att bli rastlös. Vad får jag för svar? Oroa dig inte, snart kommer du känna dig så tung att du inte kommer vilja göra annat än att vila. Hur vet dom det? Kanske blir det så, kanske inte. Men säg inte till mig HUR det kommer bli, för det vet varken du eller jag! På Måndag ska jag prata med min barnmorska om hur jag känner så får vi se vad hon säger.. Jag ska iallafall försöka ignorera alla negativa människor och försöka säga ifrån. Jag vill ju vara glad igen, och se fram emot våran bebis!! Jag är otroligt tacksam för att Martin lyssnar och förstår mig. Det hjälper!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar