Vecka 13

Illamåendet går upp och ner, fram och tillbaka. Magen börjar synas så smått. Kul, men samtidigt hoppas jag den inte kommer för fort. Ju större den blir desto tyngre och jobbigare blir det ju. Nu har jag inte bara mig själv att tänka på, utan Joel.

Lilla hjärtat. Så stor kille han har blivit. Men så viktigt det är att han får vara den lilla kille han faktiskt är. Speciellt sen när bebis kommer, man får inte göra honom större för att han är storebror. Mest rädd är jag för att inte orka ta itu med trots och liknande sen när dom blir två. Joel är ju envis som en åsna ;) Men jag vet ju hur jag vill vara, än så länge tycker jag att jag klarar mig bra. Hoppas det fortsätter sedan också.

Magen vecka 11+6.

- Jag ska försöka att inte störa mig på folk som säger att jag är liten denna gången. Jag blir fortfarande sne när folk säger att jag var liten med Joel. Då vet inte folk hur sjuuukt smal jag är. Minsta bula är en kula för mig. Jag hade rutor innan, inte efter Joel - men ändå! Så jo, jag hade en stor mage för att vara lilla jag! Punkt! :)