Hade precis somnat när telefonen ringde, pappa var dålig igen. Hoppade in i bilen och körde i 200km hem till dom, ringde ambulans. Nu är jag hemma igen. Pussade Joel och ligger nu i sängen i hopp om Att kunna somna. Jag valde att åka hem istället för till sjukhuset, jag vet vad som kommer hända. Jag kan hela proceduren. Nu har jag Joel att tänka på också, det är inte som förut, då vek ja inte ifrån pappas sida.
Livet Förändras, vare sig vi vill det eller inte..
Ja usch! Lider med er så hur ni har det, önskar jag kunde hjälpa!
SvaraRaderaHan vet att du finns ändå, även om du inte är där fysiskt.
SvaraRaderaTänker på dig, så jäkla trist. :/ Kram på dig Jonna. Du är stark!
Fy vad trist! Tänker på dig/er! Man önskar så att ens nära och kära bara ska få vara friska och må bra.
SvaraRaderaJag tycker det är så jobbigt/ovant att höra min egen röst när vi filmar Astrid..låter så pipigt och konstigt. Det är dock kul att höra hur alla andra låter :D
Sv: Tack så mycket :)