Super mamma?

Läste precis en "kommentar" på sajten familjeliv - en kvinna som tyckte att om man inte tycker det är roligt ifrån dag ett med bebis, ja då var man helt enkelt inte redo att bli förälder.

Hjälp vilket geni! Ärligt talat, hur dum får man bli? Att bli mamma och pappa är en helt otrolig omställning, och det är inte alltid roligt. Att bli förälder är omtumlande, jobbigt, svårt och helt jävla underbart. Man går ifrån att kunna göra vad man vill, när man vill, till att ibland knappt hinna äta eller duscha. MEN det är det bästa som kan hända en, trots att det ibland är så jävla jobbigt. Varför kan inte folk erkänna det? Måste vissa vara sådana super morsor som bara säger att allting är bommul och blommande ängar? Att det aldrig skulle vara jobbigt? Det tror jag inte på. I början kvävdes jag nästan, min tanke var - vad fan har jag gjort? Han skrek, skrek och skrek och inte tyckte jag det var ROLIGT. Men, det blir bättre. Precis som alla sa. Det gick några veckor och Joel ändrade sig. Vi gick igenom ett helvete i början. Nuförtiden kan Joel gnälla, skrika, han kan göra vad han vill. Klart det är "jobbigt", men det är verkligen en piss i havet för oss. Efter dom första veckorna känner jag mig starkare än någonsin. Plus att nu känner vi Joel på ett helt annat sätt. Ju mer tiden går desto roligare blir det. Nu utvecklas Joel lite varje dag, nu är det KUL.

Jag tycker man är en super mamma när man kan erkänna jobbiga dagar, spy galla och älska dom bra dagarna!