BVC

Min fina pojke!

Då har vi varit en sväng på BVC, vi började med att prata lite om hur jag mådde. Började såklart att gråta en skvätt. Jag har inte svårt för att prata om eller visa mina känslor. Det kändes väldigt skönt att få prata med henne, jag kände mig aningen starkare när jag gick därifrån. Joel är absolut det bästa och finaste som har hänt mig, jag älskar honom fantastiskt mycket. MEN det är en jobbig omställning att bli mamma, att vara mammaledig framför allt. Att vara hemma nästan jämt, knappt träffa någon och att känna sig så låst. Men samtidigt så blir det vad man gör det till, men jag vill inte flänga överallt just nu, jag vill få lite rutiner på vardagen. Jag ska försöka tänka lite mer positivt och om jag åker någonstans, vad är det värsta som kan hända, Joel börjar gråta och jag får åka hem igen. Och DET är faktiskt inte hela världen.

Nästa Onsdag ska vi träffa läkaren och då ska jag ha med mig en bild som jag tog när Joel hade utslag, så vi kan få en remiss till sjukhuset, och via sjukhuset få hans nya mat på recept. Det är stor skillnad nu, för en vecka sedan så såg han hemsk ut, idag syns det ingenting.

Idag har det inte blivit mycket sömn för Joels del. Han sover nu, hans längre stund för dagen. Jag hoppas han vaknar snart så han kan vara vaken en stund och sen somna hyffsat tidigt för natten.