Så var det igång. Skrik skrik skrik! Martin är ute och går en sväng med honom nu, det brukar han bli lugn av. Sen fortsätter det med all säkerhet så fort han kommer in igen. Men vi alla får en pause ifrån panik skriket. Det är så hemskt det här, önskar jag kunde byta med honom! Det är bara att ställa sig in på att det kommer vara såhär ett tag, man får försöka stå ut, men man vill egentligen bara lägga sig ner och stortjuta. Okej om han bara gnällt lite, men det är det värsta skrik man kan tänka sig, han får knappt luft och blir högröd i ansiktet.. Jag tycker så förbannat synd om honom!
Så har vi det här hemma oxå, fast vi har en liten kille som inte vill sova fastän han är jättetrött. Blir snart skogstokig på detta skrik och bröt varje kväll!!!!
SvaraRaderaÅh.. ja det är så hemskt! Hoppas det snart ger med sig - lider med honom, plutten!
SvaraRadera