Vecka 33

Igår grejade jag och Martin här hemma till strax innan halv tolv. Sov som en stock hela natten, jag var så himla trött efteråt. Men det var nog mest för att jag inte brukar vara upp så sent längre.

Vecka 33 idag. Igår stod jag bara och tittade på barnvagnen och kände en sådan längtan efter pyret. Att få lägga ner henne eller honom i vagnen och gå på promenad. När jag tänker på när jag gjorde graviditetstestet så känns det som igår. Det är skrämmande vad fort sommaren och snart hösten har gått. Det är inte långt kvar sen är vi inne i november. Och snart är pyret här. Det är tur man är gravid i 9 månader för det behöver man för att smälta vad som ska hända. Fast kan man förbereda sig tillräckligt? Nej, finns ju ingen som har en aning om vad som väntar. Jag hoppas bara det kommer gå bra.