Onsdag, vecka 23 och begravning. Där satt jag på en stol med en ros i handen och skulle säga hej då till min farbror, samtidigt sparkar pyret och det känns precis som allting har en mening. Begravningen var kort, men fin. Skönt att ha det "gjort", begravningar ger mig alltid ångest och ont i magen.
Imorgon ska jag träffa min chef och fylla i det sista på havandeskapsansökan, och jag har dessutom blivit färdig med "beskriv din arbetsdag", vilken lättnad. Snart kan jag skicka in dom, och hoppas det går igenom och att jag har gjort allt rätt. Får jag inte gå hem tidigare så får det bli som det blir. Jag orkar inte överklaga och tjafsa.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för jag mår bra och pyret sparkar hela tiden :) Jag kan sitta hur länge som helst och bara titta på magen när den buktar ut åt alla möjliga håll. Det märks att den blivit större. Häromnatten så vaknade jag av att det tryckte på magen, då stod det ut jätte mkt jämte naveln. Kändes helt sjukt :)
Busbarn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar