Lilla pyret, vårat pyre!

Våran fina fina bebis.
Ultraljudet var verkligen en häftig upplevelse, trodde jag skulle vara nervös men jag kände mig väldigt lugn när det var dags. Jag har aldrig direkt varit orolig för att bebis skulle vara död eller sjuk. Sen kan allt hända och kanske är den inte frisk när den kommer ut. Det finns inga garantier, men det får vi ta då isf. Iallfall, fick lägga mig på en brits och hon började köra runt med mojängen på magen och där var h*n, hjärtat var det första vi fick se, och oj vad vacker det var. Det går inte att förklara hur det känns när man får se sin lilla bebis hjärta slå så vackert.
Sen fortsatte hon och visade huvuet, hjärnorna och resten av kroppen. Bebis visade upp sig bra men barnmorskan hade svårt för att få några riktigt bra bilder. Hon tyckte att jag var lite långt gången för att få bra helkroppsbilder eftersom bebisen hade hunnit bli så stor. Pyret visade upp sina händer och plötsligt kom det upp 2 ben och fötter som började sparka rejält emot livmordern, DET var riktigt härligt att se. Pyret sprattlade och åkte omkring men jag kände ingenting, det är lustigt det :)
BF ändrades till 14 dec istället för 18 dec, så jag är alltså i vecka 19+5, går in i vecka 20 på Onsdag. Ultraljudet var otroligt spännande och mysigt, att man kan få se sin bebis på en skärm är helt otroligt! Är väldigt tacksam för den tekniken som finns idag.

Och inte nog med ultraljudet, kände första sparken idag. Hade handen på magen och plötsligt fick jag mig en kick. Slet dit Martins hand men då slutade pyret såklart. Vilken dag jag haft! MEN inte bara bra, smärtan i sidan försvinner inte och under min promenad idag så hade jag fruktansvärt ont. Fortsätter det såhär så får jag kontakta min barnmorska eller vem man nu ska fråga. Det är en fruktansvärd smärta.

Lilla lilla pyret, nu vet vi att du lever och att ditt hjärta slår så starkt och fint. Vi längtar efter dig!